Vikinga Valkyrja-brosch Tissø, brons

Produktbeskrivning

Kvinnor med vapen tolkas traditionellt i vikingakonsten som valkyrjor. Ryttaren på denna brosch är beväpnad med ett svärd och ett spjut och föreställer möjligen en krigare som, fallen i strid, rider till Valhall och blir mottagen av en valkyrja med en sköld. Enligt den germanska tron eskorterar valkyrjorna hjältarna som har dött på slagfältet, de så kallade Einherjar, till Valhall, där de tillsammans sitter till bords med Oden.

Förlagan till denna Valkyrja-brosch är en vikingabrosch av förgyllt silver med niellodekor, funnen i Storgården vid Tissø på Själland, Danmark, och som nu ställs ut på Nationalmuseet i Köpenhamn. Valkyrja-broschen dateras till 800- till 900-talet. Flera identiska Valkyrja-broscher från vikingatiden har hittats, bland annat i Polen och Haithabu. På baksidan av broschen finns en ögla som gör det möjligt att fästa broschen i en kedja eller ett läderband. Dessutom har broschen ett kraftigt spänne som även passar tjockare tyger. Broschens mått är 4,5 x 3.5 cm och den finns i högkvalitativ brons och äkta försilvrad utformning.

Tissø var ett viktigt religiöst centrum under vikingatiden. Sjön ligger på västra Själland i Danmark och har fått sitt namn efter guden Tyr, en av Æsirna. Arkeologiska fynd visar att området redan före vår tideräknings början var en plats för offerpraktiker. De flesta fynden dateras dock till yngre järnålder och vikingatid.

Även på marken kring bosättningen hos en lokal makthavare ägde religiösa riter rum. Kring en storlek hall stod flera inhägnade byggnader som möjligen hade en kultisk funktion. I och kring denna bosättning har man hittat anmärkningsvärt många amulett, däribland Tors hammare och små silverhängen och fibulor i form av kvinnliga gestalter som ofta tolkas som valkyrjor.

På en kulle i närheten av bosättningen har man dessutom påträffat djurben, smycken, silverföremål och mynt. Dessa fynd kan härröra från en öppen offerplats. Det religiösa landskapet kring Tissø omfattade därmed både sjön och naturliga offerplatser samt särskilt inrättade kultiska byggnader.

I vikingamytologin betraktas valkyrjan som en kvinnlig andevarelse i Odens, gudarnas faders, följe, som har ett ödesbundet samband med nornorna, Fylgia och Disorna. Vikingarna trodde att norrskenet var ett tecken på valkyrjornas närvaro och såg det som ett förebud om en stor strid. När valkyrjorna valde ut Einherjar bland de fallna krigarna, återspeglades månljuset i deras rustningar, vilket fick norrskenet att glittra.

Duken under ryttaren består av nio fält. Dessa står för det heliga talet nio, de nio världarna samt fullständighet och kosmisk ordning.

I alla indoeuropeiska kulturer har hästar spelat en viktig roll. För mer än 5 000 år sedan på den pontisk-kaspiska stäppen tämjde våra förfäder, de indoeuropeiska stäppherdarna, hästen. Senare växte deras ryttarkultur fram ur detta, och hästen kom att spela en viktig roll som transportmedel, i krigföring och som hjälp i jordbruket. Inte konstigt att hästen tidigt togs upp i våra förfäders andliga värld. De trodde att solen drogs över himlen av en häst och förknippade därför djuret med fruktbarhet, både hos människor och hos jorden. Hästen stod även för kungavärdighet och sambandet mellan den regerande aristokratin och det territorium som den styrde över.